LaraLucy

Kategori: tankar och åsikter

Några bilder från mobilen



Jag har varit så dålig på att blogga. I know I know..men så är det när man inte har lust eller finner inspiration, men jag gör det ändå för er som fortfarande besöker vilket är alltid roligt när man får någon ''respons'' överhuvudtaget. Jag har ju lagt all kraft på youtube och det är också kul. 
Men bloggen kommer jag nog ha så länge jag tycker det finns något kul med det och de tycker jag ^^
Jag har iaf inte gjort så mycket med mitt liv dem senaste dagarna, jag har varit upp o ner med mitt mående men mycket bättre än förr, det är nu som jag ska gå på riktig ''behandling'' alltså terapi för mitt förflutna och liksom förlåta samt gå vidare med livet för jag är tyvärr fortfarande fast typ. 
Annars har jag haft det helt okej, vissa dagar är tråkiga, andra roliga...nu är också mörkret igång...alltså NOOOOO.

Men alltid mysigt med ljus o sånt som ni ser på bilden, btw måste tipsa om ÅNGESTPODDEN!! sÅ JÄVla bra!
Speciellt avsnittet 20 , som handlar om att det är okej att ändra sig tex jag sa att jag ville bli skådis, just nu ..jag vet inte ifall jag vill mer. Jag kommer dock testa men det är inget jag brinner lika hårt för som när jag var 18, och jag har även sagt att jag vill bli kurator och mäklare och massa saker under åren och det är OKEJ att ändra sig, det är de dem pratar om. Det gjorde mig glad liksom att dem drog upp det för jag gick med ångest o tänkte nu kommer folk tro jag misslyckades men nej det är bara att man ändrar sig genom åren och så är livet. :) 

Och ni som läser min berättelse...vet ni vad, jag har fått över 2.1k  läsningar på min första berättelse samt är på 18e plats inom kategorin ''romantik'' och nu har jag en ny som jag lagt upp tidigare och den är redan på 19e plats bland kategorin ''övernaturligt'' 
Hur kul!! :D 

Upp och Ner

Det var längesen känns det som jag var personlig. Tänkte faktiskt dela med mig av hur det har varit för mig och jah..hur allt går, bara skriva av mig som sagt.
Det har verkligen varit upp och ner med mig, mitt humör, hur jag mår. Jag har perioder då jag kan vara sängliggande, och har tidigare skrivit det, och i början av månaden var det något sånt och jag försöker alltid tänka positivt och peppa mig själv att bara orka med en dag i taget. Jag beslutade efter ett tag att min depression, adhd, panikångest/ångest och alla känslor. Jag bara bestämde NU ska jag bestämma över mitt liv, inte depressionen och inte allt de andra. Jag har fortfarande känslor jag inte kan styra..och det är så att jag är extrem känslig tex eller extrem arg och jah..helt enkelt är upp och ner och det är såhär och kommer nog inte försvinna tills jag får en riktig behandling.

Men annars trots allt så har jag kämpat , idag var det sån här dag då jag bara lade mig i sängen och vägrade göra något. Men något inom mig bara liksom tog tag i mig och bara nej! Nu ska jag inte ge upp, och är mycket gladare nu..jag tror man får vara stark trots allting, det är såå svårt. Önskar folk förstod hur det är.

Men iaf det har varit några positiva saker som hänt, jag samarbetar med en klädkedja nu, vi får se hur det kommer bli :)
Jag har även fått todiefor bikini igen :D
Har även röd skinnjacka!! Det visar jag i en annan video, och jag har börjat me youtube och lägger upp 2 video i veckan, så livet är upp och ner helt enkelt ^^

 


Här är min bikini ^^

Någon dag kanske jag oxå blir fri..

Ärligt talat jag är trött på att vi , vi kvinnor som blir förtryckta, som blir intalade hela våran liv att vi måste göra saker för att göra våra föräldrar stolta. Som hela tiden ska vara något vi inte är! Som behöver ljuga, som behöver leva med den inre ångesten som tär på en! Jag är trött på att få höra frågan vad jag vill bli tusen gånger av släktingar..Jag vet inte vad jag vill bli! Och det är NORMALT! Är bara 20 år och har hela livet att fundera ut det! Jag behöver inte gå in på någon jävla högskola för att göra någon stolt, jag ska inte behöva gifta mig heller för att vara med den jag älskar! JJag ska inte behöva göra saker för att göra andra glada! Jag är en kvinna, här i Sverige med lika många rättigheter som någon annan. Och jag vet att det finns tusen kvinnor där ute som har de värre än mig, som knappt får göra ett skit.Men tro mig jag har oxå varit där! Förstår inte vf ingen drar upp detta på sociala medier? Varför inte hjälpa kvinnor som blir förtryckta , som inte får vara den man vill vara ?? Jag har kämpat i så många år och än idag lever jag fortfarande inte helt som jag vill! Allt detta för att vad folk ska säga...för att inte skämma ut mig, har dessa människor varit där för mig när jag mått som sämst? NEJ! Och vad har jag gjort för fel? Bara för jag vill leva mitt liv på ett annat sätt än någon annan?? Så varför ska jag bry mig om folk jag knappt känner, ska tycka om mig? Jag är den jag är..är inte religiös, kommer inte bli! Jag älskar tatueringar, piercingar, jag vill jobba, och inte plugga , jag vill vara med den jag älskar utan att behöva tänka på ett skit! allt som helt enkelt är "fel" för jag är kvinna och arab ...och säg att jag är "försvenskad" , enligt mig så är de inget fel med det heller! Jag tänker aldrig ge upp. För vi har bara oss själva..det är bara att kämpa..det är vad jag intalar mig dagligen..kämpa o kämpa..någon dag kanske jag oxå blir fri...fri att vara den jag ÄR!


Skrev det här på instagram för några dagar sen och vill dela med mig. För er som inte följer mig så heter jag LARALUEBII på instagram <3

nästan panikångestattack

Jag har knappt skrivit här så bra på länge..men nu tänkte jag faktiskt berätta för er en liten grej som hände på söndag morgon. Jag vaknade med riktigt hård tryck i brösten och jag kunde inte andas..och jag har varit med om det förut, att jag vaknar av grov ångest men denna gången ..det kändes bara inte bra, kunde inte kontrollera det. Jag har inte haft en panikångestattack i kanske flera år och det är inget man vill ha. Jag visste inte vad jag skulle göra, började hyperventilera allt mer men sedan så tänkte jag snabbt på att göra något för att hjälpa mig själv så det inte blir en stark panikångestattack. Jag läste lite på nätet de jag hann söka och det var att tänka på andningen, så jag gjorde och så fort jag lugnade mig så började jag gråta. Och jag tog ut de på de sättet istället... Jag har ingen aning hur eller varför det blev såhär.  När jag berättar för nära och kära eller såhär så frågar dem alltid varför de blir såhär. Det är en riktigt bra fråga. Som jag önskar att jag hade svar på. 
Jag tycker iaf att jag var ganska stark för att orka med hela dagen att sitta i en bil länge samt vara social fast jag hest hade velat gömma mig i mitt rum. Men det skakades av lite senare på dagen och det är jag glad för. Jag blev orolig att min depression/ångestsyndrom skulle göra så att jag slutar äta bra igen då jag inte kände någon hunger och allt möjligt men så är inte fallet ,tack och lov. 
Jag hoppas jag aldrig får nära panikångestattacker eller så mera. För det är helt sjukt hur läskigt det är :(
Det är exakt de som gör mig rädd för det mesta, tänk så drabbas jag av grov ångest eller värsta fallet panikångestattack...det är bara en mardröm då man tror man ska dö. Fast man vet att det inte är så, men kroppen signalerar sånt m.m..

Det jag fick var inte ens nära panikångestattack men nära. Jag tar tabletter mot ångest men det verkar inte hjälpa någonstans :(

Vet du hur de känns? Tänk alltid på andningen och om du har någon bredvid dig så låt dem hjälpa dig, jag fick hjälp och är så tacksam

Ta seden dit du kommer..& Var tacksam..




En sak jag stör mig så mycket på är alla dessa kommentarer jag läser från nyhetsidor på facebook. Folk har blivit helt crazy. Varje gång det är en grej om någon med slöja, halalkött, invandrare, flyktingar, SD, eller andra grejer, blir det ett helvete....

Dem främsta kommentarer som jag stör mig på är ''Ta seden dit du kommer'' och ''var tacksam för du bor i Sverige''
Ärligt talat..om man vill tex ha slöja på sig, , om man vill äta halalkött, eller vill tex dansa till utländsk musik .
Är man då inte tacksam? fast att i Sverige är det okej att köpa halalkött, att ha slöja, att göra de mesta som folk klagar på. 
Tycker det är så roligt att folk snackar om att ta seden dit man kommer när typ de mesta i Sverige knappt är svenskt..kolla bara musiken, maten, pogram..ja typ allt.
Ändå fattar man fortfarande inte att man är en äcklig hycklare..
Och på tal om halalkött..wow..där kan jag bara skratta högt åt..på riktigt. Folk är så blinda och tror att Sveriges kött är så mycket bättre än allt annat. NEJ ni har fel. Kolla ärligt talat hur det är med djuren som slaktas för vi ska äta köttet. Djuren dör ändå..djuren lider när det är halalkött men vad jag läst så gör dem exakt likadant som svensk kött bara har en sån bön, så what's the difference?
Plus ärligt talat om man ska kolla på det hela..så är man nästan hycklare..för man dödar trots allt djuret, inte bara det utan den lider också genom att vara i de lilla utrymme som dem har samt lever så hela sitt liv. Ändå ska man bara tänka på att försöka göra de så mindre plågsamt som möjligt för att vår samvete ska må lite bättre? men vafan är det för dubbelmoral. 

Och på tal om tacksam...
Ska jag be barn som har alkoholiserade föräldrar att vara tacksama? Eller andra som har problem.. Dem är ju trots allt födda här och borde vara tacksama? Förstår ni logiken..dem barn som flyr från krig har nog traumatiserade föräldrar, eller själva har problem, man hjälper inte folk genom att säga var tacksam. Utan man borde hjälpa mer på andra olika sätt! 
För ordet ''var tacksam''  Låter så äckligt.

Visst jag förstår att man ska anpassa sig tex att börja jobba, betala skatt, lyda lagar..listan kan bli lång. Många gör det!!
Och det här med slöja..jag förstår att det finns dem som blir tvingade att ha på sig slöja, det vet jag att det finns. Dem borde man rikta sig in på och fokusera mer på. Men nej..vad fouserar folk på? Jo att försöka tvinga alla att inte ha slöja, för man ''borde ta seden dit man kommer'' Men oj..var det inte i samma mening som man inte vill att någon annan ska vara tvingad att ha slöja? Varför vill man då tvinga någon som VILL ha den att ta av sig den? 
Hyckleri på hög nivå..

Och ta seden dit man kommer...sist jag kollade så har vi frihet i Sverige, att kunna ha vilken religion man vill, man kan ha på sig slöja, och kläder man själv tycker är bekvämt. Man kan lära sig olika språk m.m. Men ändå tycker vissa att dem är mycket viktigare än andra pga var man kommer ifrån..Varför? Roliga är att dem flesta är helt glada för att lära sig spanska, franska och tycker det ska vara så i skolan osv..men tycker det är skit dåligt om man får ha hemspråk...WTF? Alltså ärligt talat..tänk om det är någon spansk då som går i spanska? Får personen inte? Så logiskt tänkande vissa har...NOT.

Så frågan i det hela egentligen...VARFÖR HAR ALLA BLIVIT SÅ JÄVLA KORKADE? 

Time will tell.

Ni som läst min blogg vet att jag lider av mycket ångest och andra psykiska problem. Jag har precis fått en ny psykolog och jag berättade allt. Det är en av dem grejerna jag tycker än idag är läskigt även fast jag varit hos olika psykologer sedan jag var 15. Så är det fortfarande läskigt att berätta allting! För de känns ibland som man river upp såren igen, och liksom..hallå man berättar allt till en främling.. Men jag klarade av att berätta det mesta.
Det positiva är att jag själv är medveten på allt jag gör och vad som är problemet så det är en bra riktning till att bli bättre tror jag. För är man medveten så kan man nog hjälpa sig själv snabbare. Så det vi kom fram till som jag alltid vetat om är att vi ska försöka göra så att mina känslor och tankar kan samarbeta med varandra. Då dem inte gör det just nu. 
Jag brukar oftast få en våg av känslor och styrs av det men i mitt huvud tex vet jag att jag inte borde göra si och så men fortfarande helt förlorad av mina känslor. Ganska komplicerat och det är ingen garanti att terapi kommer hjälpa men det hoppas jag och jag tror jag kan klara av vad som.
Nu är det bara upp till tiden att visa när resultatet kommer visa.
Dock vet jag inte om det är kbt terapi..men kanske. Ingen aning.
Håll tummarna på att det kommer bli bättre!! ^^


Såg iaf en riktigt bra video som jag tänkte dela med mig om!
Se den, den är ganska bra, visar hur sjuka saker man får höra..fysiska problem skiljer sig inte så mycket från de psykiska!

Självförtroende, vad är det och hur får man bättre..

Det här med självförtroende, det är många som har det och många andra som inte har det. Eller för lite självförtroende eller för mycket. Jag anser att jag har ett ganska bra självförtroende. Men vad är självförtroende?  Och hur får man bättre självförtroende? Det finns en skillnad med självkänsla och självförtroende som många blandar, även jag gör det ibland. Självförtroende handlar om att jag vet att jag kan vissa saker, att jag är säker på det jag gör och vet att jag kan göra en hel del. Sedan har vi självkänslan. Som handlar om att tex att jag typ gör saker fast jag inte vill, att jag låter bli att göra saker jag vill samt att jag har så svårt att misslyckas när det gäller saker.  
Jag som liten hade 0 självförtroende. Helt ärligt och det var pga att jag var nedtryckt och andra saker. När jag blev 15 började jag säga komplimanger till mig själv , jag började ta hand om mig själv, jag började peppa mig själv. Jag gör detta än idag. Och jag hade så svårt för det i början så jag började säga det högt när jag kammade mitt hår,  saker tex att jag visst är duktig för si o så har jag gjort inom en viss grej.  Det ligger nu som en vana att göra det dagligen, lite för tjatigt har det blivit för det händer hela tiden utan att jag tänker på det, men det är bara samtal inombord inte högt längre ^^ Men ibland visst har man dagar när jag känner bara att allt suger^^ Helt normalt.
Annars bara skriv ner , gör det på word på datorn kanske, skriv några ord eller meningar till dig själv och jag vet att det kommer bli bättre. Tro inte att de blir det efter en dag , jag har gjort detta sedan 2010.
Samtidigt under alla dessa år har jag varit med bra och dåliga människor. Vi alla går igenom sådant. Jag har varit med så många som har varit FEL för mig. Så det är ingen ide att skriva ner all pepp till dig själv, att säga fina ord till dig själv om du har fel omgivning som trycker ner dig, alltså helt enkelt drar ner dig. Och du märker om det händer så avbryt kontakten. Jag märkte och jag pallade inte mer för det gjorde så jag inte kunde bli bättre..var det värt det att avbryta? Ja! Ni kommer inte ångra er.
Samtidigt lyssna på dem som säger bra saker till er, jag har haft fina människor som alltid peppat mig, som gjort att jag är stolt över min kropp, att jag vågar gå ut även fast jag har finnar, som gör så att jag vågar göra saker och tro på mig själv så mycket mer än vad jag gjorde innan.

 

Jag ska vara ärlig och berätta att mitt främsta problem just nu som jag aldrig haft förut är att jag jämför..jag hatar det, för det gör bara allt värre..det gör så att jag trycker ner mig själv. Så sluta med det, jag försöker hitta bra sätt att sluta jämföra genom att faktiskt inse dem bra saker jag har, och gjort osv, att inse att det kommer inte att bli bättre om jag jämför, alla vi är olika och har det olika för anledningar och bara att göra det till de bästa utav situationer. 
Det viktigaste, ge dig själv belöning! Straffa aldrig dig själv även om du går tillbaka alla steg du tagit, bara att köra framåt!

Jag brukade kunna ta åt mig det folk sa och andras åsikter. Nu ..jag bryr mig inte för jag tror på mig själv så otroligt mycket. Träning ger färdighet, och viktigast. Ha tålamod. Det kommer inte på en dag, det är en av anledningar till varför jag tränar än idag på tex min självkänsla..men där..jah det går långsamt ^^

Tänk alltid såhär, hade du tillåtit någon säga dumma saker till dig, att du är värdelös, att du inte kan något osv ? Jag tror du hade inte hållt med och blivit arg eller så, varför ska vi då vara lika taskiga mot oss själva?
Tro på dig själv <3



Det här om Zara larsson...

Alltså vad är det som pågår ?? Vart jag än är på facebook ser jag att alla skriver om Zara larsson. Jag har inte läst alla artiklar men jag gick in på hennes instagram och läste vad hon skrev. Jag kan inte förstå hur vuxna människor kan hata så mycket. Hur kan Zaras åsikter klia en så mycket i röven? På riktigt..jag bryr mig inte ett skit ärligt talat vad hon har för åsikter, eller vem hon är eller ett skit. Gillar en låt av henne o det är allt men det är fortfarande inte okej att gå på en person sådär. Jag bryr mig inte om hon går på alla män, men hon skriver tydligt att hon inte menar alla män..Plus..hon är fan inte ens vuxen! Folk snackar om att mobbning är fel, men vad fan är detta? Kallar ni det rättvisa?
Läste en kommentar som jag tyckte var riktigt bra 


''Men ärligt talat! Fine klaga ni på vad en 17årig tjej har för åsikter, men om ni går in på hennes instagram och faktiskt läser det hon har skrivit med egna ord så framgår det jävligt tydligt att det inte alls är "ALLA MÄN" hon menar! Men när vuxna män (och nej, inte ALLA vuxna män) faktiskt har mage att hota med att misshandla, hota att våldta och till och med mörda en tjej på 17år pga av hennes åsikter är helt jävla sjukt! Och det är precis det hon försöker få fram. Och allt jävla tjat om manshat och kvinnohat. Vem har sagt att en feminist måste hata en man?? Feminism står för JÄMSTÄLLDHET mellan könen, inte att varken kvinnan eller mannen ska ha det bättre. Så sluta spela martyr. Och ärligt talat hur mogna va ni själva när ni va 17? Känner ni någon som är 16-17 år? Har folk rätten att trycka ner dem på samma sätt som ni gör mot henne? Skulle inte tro det.

Jag undrar starkt..tror ni på riktigt att hon kommer sluta för man sprider så mycket hat till henne? Det finns vissa kommentarer som säger ''men hon sprider hat då får hon ha lika mycket tillbaka'' What?? Är det så man gör? Det låter bara BARNSLIGT. Det man gjorde i dagis. Som man brukar säga..''"Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that." - Martin Luther King, Jr. ''

Tänk på det nästa gång!

STÖR MIG!

Stör mig riktigt mycket på att folk gillar just denna bilden. Varför? Ni jämför två helt annorlunda saker..kan man aldrig glädjas åt något? Det kommer alltid finnas dem som har det bättre än oss och sämre. Är det rätt? NEJ.  Betyder de att vi ska skita i allt annat? Ska vi alltså skita i tex att hjälpa mobbade barn, djur som far illa, misshandlade kvinnor & män, samt andra saker som är mindre ''värre'' än svältande barn ? Eller jah de beror på vad man anser är värst ju.
Det finns många än idag som blir mördade för sin läggning! Som blir våldtagna, misshandlade och familjen överger en, allt det och man ska vara tyst för det finns svältande barn? Eller vadå? Kan man inte hjälpa BÅDE OCH? Kan man inte kämpa för barnen som svälter och för folks läggning?  Och det blev  möjligt att fixa det här med att äktenskap för alla  i hela usa. Så låt det. Om folk byter sin profil för man är glada över att i usa där många bor har alla samma rättighet att gifta sig,  inte få göra det pga att det finns dem som har de värre? Det är bara bullshit.

Nu låter det som jag är helt negativ mot svältande människor. Tvärtom..det gör ont i mitt hjärta dagligen när jag tänker att här sitter jag, med allting och klagar ibland på det jag har och samtidigt finns det andra som knappt har mat på en hel dag.
Så  sluta ta in olika saker bara för det går bra för en grej. Fokusera istället på att förbättra världen, inte trycka ner det som blivit bättre!
Utan glädjas att många människor kommer att känna lycka, fria och kanske öppnar vissa människor sina ögon för sånt här. 
Jag är dagligen arg och vill att alla ska hjälpa svältande barn, barn och människor som drabbas av krig, jag önskar och hoppas att det är fler i världen som någon dag kommer att hjälpa alla dessa stackars liv. Kan vi rädda åtminstone en genom en liten grej och visa att vi är där för någon via en profilbild så låt det vara istället för att jämföra eller vad man nu försöker förmedla. 
Om någon dag människor kan stoppa svält. kommer garanterat ändra min profilbild till vad som helst för att visa mitt stöd lika mycket som jag visar stöd för samkönat äktenskap. Allt som har med att en människa ska vara fri, och kunna leva ett bra liv, ha mat på bordet och allt sånt där. 

Om ni missförstår något, kommentera. Men jag raderar alla kommentarer som inte kan ha en bra ton:)

Depression är ingenting att leka med

Såg igår en riktigt bra blogg, och tänkte dela det hon skrev på sin, sjukt bra blogg och så bra skrivet!

''Jag är så trött på att höra friska personer säga att de är deprimerade! Depression är en allvarlig sjukdom med hög dödlighet. När man är deprimerad krävs ofta receptbelagd medicin i kombination med att man träffar en psykolog för att få hjälp.

Jag hör säkert uttrycket ”jag är så deprimerad” flera gånger om dagen i skolan. När man då frågar vad orsaken är får man ofta svaret att man har mycket läxor eller att man inte kommer överens med en lärare. Detta är stress! Symtomen på stress och depression är helt annorlunda. Stress som pågår en längre tid kan leda till depression men om du inte har fått diagnosen kan du inte säga att du är deprimerad. Många människor får ångest men detta är inte heller samma sak som att vara deprimerad.

Har du känt dig nedstämd i minst 2 veckor? Tycker du att det är tråkigt att göra saker du vanligtvis tycker är roliga? Har du svårt att genomföra vardagliga sysslor? Är din sexlust minskad? Tänker du mycket på döden? Upplever du känslor av meningslöshet? Har du ingen lust att göra någonting? Äter du ingenting? Äter du alldeles för mycket och ofta fet och söt mat? Sover du dåligt om nätterna? Orkar du inte träffa dina vänner?
Om du känner igen dig när du läser de här frågorna kan du ha en depression. För att få en diagnos krävs hjälp. Du ska aldrig själdiagnostisera.

Vid depression kommer hjärnans signalsubstanser i obalans. Därför påverkas känslolivet och sömnen. Stress är ingenting som har med detta att göra. Så jag ber er: om ni misstänker att ni är deprimerade, skaffa hjälp. Ungdomsmottagningar och vårdcentralen är till för att hjälpa er. Men gå inte runt och säg att ni är deprimerade förrän ni har fåt diagnosen!

På grund av att folk missbrukar ordet depression har jag slutat tro på när människor säger att de är deprimerade. Detta är mycket allvarligt. Det finns ingen människa som skulle gå runt och säga att de har en allvarlig hudsjukdom utan att de har symtomen. Varför går ni då runt och säger att ni är deprimerade utan att få diagnosen? Som jag sa i början, det är en allvarlig sjukdom och absolut ingenting att leka med. ''

Kom till hennes blogg HÄR

Vilket sammanträffande!

Haha jag fick några kommentarer igår och idag som var emot mina åsikter,  ..men speciellt kärlek. Fine med olika åsikter, men de verkar inte som mina är okej speciellt hur dem kommenterar ^^ Alltid så xD
Måste skriva vilket sammanträffande att utanför mitt hus så är det två killar som precis gifte sig! Så otroligt gulligt!! :D
Kärlek övervinner all hat ;)

Förebilder- 2015

Jag har under 2015 sett så många hjältinnor som är så starka och fina förebilder för mig!
Jag tänkte skriva lite kort om dem och varför jag ser dem som förebilder.

Den första är Caitlyn Jenner. Vågade för första gången på 65 år att bli den hon verkligen är,vilket är en kvinna! Se det som galet men för mig, Det är styrka..och jag blir så avundsjuk på ett bra sätt på hennes familj kardashian som stöttar henne så jävla bra. Så mycket kärlek. Ni måste se kardashian serien. Åh man kan inte bara få massa kärlek när man ser serien ^^

Den andra är Tess holiday. Hon är en plus size model! Som ni ser på bilder är hon inte smal och som andra modeller. Det jag älskar är att hon har självförtroendet. Att hon älskar sig själv. Och jag kan inte förstå hur folk an mobba en människa som mår bra av sig själv. Hur kan hennes vikt påverka mig? Hon är en förebild för hon förespråkar att man ska älska sig själv oavsett hur mycket man väger! Hon är faktiskt frisk och sådant. Så vad är problemet? Är det för vi hela tiden enligt media ska vara smala? Fuck det. Jag har också lite mage och nej jag ska inte behöva ha platt mage för att det är snyggt. Det är lika snyggt att ha lite fett på kroppen än inget alls. Alla har olika kroppsformer. Alla ser olika ut. Måste också säga att jag hatar att i vartenda film så har men en överviktig människa som man ska skratta åt. Varför? Så jävla irriterande. Eller dem som blivit gravida och fått barn som blir överviktiga..varför är alla så taskiga mot dem? Jag ger er tusen styrkekramar, för ni har precis fått barn och ni är så starka och tar hand om ett barn. Utseende kommer sist, och välmående först. mår man bra så varför fokusera på de yttre så mycket?


Och så har vi Madeline Stuart som är en 18 årig tjej som har down syndrome som kämpar för att bli model!! Hon gick ner i vikt för att hon har problem med hjärtat osv , kämpat så mycket och nu vill hon bli modell. Så WOOW!! Inspiration!! Låt vanliga människor bli modeller, inte bara smala, och det är inget fel med smala osv! Jag tycker det är lika dumt att hacka på folk som faktisk är smala..som jag skrev tidigare, alla har olika kroppsformer. 



Dessa är mina förebilder!

Riktiga sanningen om psykisk ohälsa.

Riktig sanningen om psykisk ohälsa. Vad är det? Jag går igenom en fas i mitt liv som jag inte riktigt kan förstå typ alltså med mitt mående. Riktiga verkligheten iaf för mig det är.

  1. Mitt rum är kaos, och då menar jag inte sådär som vanligt när man inte städat lite eller plockat upp saker. Nej allting är inte på sin plats. Ingenting är i ordning, det är kläder överallt, allting är överallt. Det är sanningen , mitt rum är inte perfekt. Nu kommer ni säga men så är det för alla. Nej jag har det så här varje dag. Städar jag allting, det kan gå 5 timmar och det är så kaos igen. Ni undrar varför? Man har inte ork till sig själv..hur ska man ha ork till sitt rum? Kanske låter ologiskt men så är det.
  2. Ligger i sängen i flera timmar. Det är sant..jag brukar bara ligga där. Inte tycka synd om mig utan bara försöka hantera ångesten eller bara ligga där och ge upp..ge upp allt man känner och hoppas på det ska försvinna. Ibland bara man fastnar och allting är tomt. Det går seriöst timmar för mig att ens kunna gå upp från sängen. Varför? tänker du som aldrig varit med om liknande. För psykisk ohälsa..ja det är inte något man bara kan rycka upp sig ifrån.
  3. Panikångest. Panikångest hör ni säkert mycket om dem senaste året. Många går ut med att dem har det. Jag har haft det ett par gånger i livet och än idag är jag rädd att det ska hända igen.  stark panikångest eller mindre..både och är de värsta.
  4. Ingen förstår mig. Det är många som är ''där för mig'' men ingen förstår. Det är inget fel med det men vet ni hur det känns när man är så ensam i sitt eget sällskap som inte är hälsosam och veta att dem som är nära inte kan förstå eller veta hur det känns..får mig iaf att känna mig ännu mer ensam.
  5. Att oavsett vad man gör så har man dem dagarna då allting är hopplöst, meningslöst och seriöst..finns dem dagarna då jag bara låter dag efter dag vara den samma. För vad är meningen? Nada. 

 

Den lilla listan kan bli så lång egentligen. Detta är bara en liten del av verkligheten. Folk tror att man bara sitter där och gråter och är olycklig eller så. Men nej, sanningen är det behöver inte vara tårar eller sorg. Det är helt enkelt Depression & ångest. Det är helt enkelt psykisk ohälsa.

 

Att vilja vara känd.

Jag har tänkt på en grej de senaste åren som gått. Det är en sak som jag förstått när jag lyssnat på människor. Många vill bli kända, många vill bli något så att man minns vem man är. Men är det verkligen allting? Är det verkligen så viktigt? Jag har tänkt på det mycket. Många gör allting bara för att få 5 min av fame. Varför? Är vi så beroende av det,är det verkligen det viktigaste som finns i detta livet? Då tycker jag att det är ett tråkigt liv vi har om man tänker så. För vad jag insett att även om man blir känd eller inte, det har ingen betydelse. Visst folk vet vem du är, känner igen dig, du har folk som ''gillar'' dig och du har pengar. Är det verkligen det bästa som finns i denna världen? Att få fans, att ha mycket pengar, och aldrig bli glömd? För mig så är det ingenting längre. Jag tex vill fortfarande bli skådespelare men jag har tänkt länge att jag aldrig hade velat bli känd så folk känner igen mig vart jag än går. Obehagligt och jag tror det inte är något för mig. Jag tror livet är mycket mer än att vilja folk ska gilla en, att vilja bli igenkänd. Att man skriver ner på historian om en. Det är inte viktigt i slutändan. Det finns så mycket i livet som jag själv än inte har tagit del av som jag inte ens vet om. Jag tror inte fame och pengar kommer göra mig lycklig och inte dig heller som drömmer om att bli något bara för att folk ska känna igen dig. Jag tror att den bästa lyckan vi kan få är när vi har det bra inom oss. När vi kommer till en punkt i livet där vi har allting alltså rätt personer. yrke inte för fame, där vi mår bra inombords..där vi kan känna att vi är nöjda oavsett om vi är rika , fattiga, kända eller inte. Jag kan förstå att man frestas av tanken att ha otroligt mycket pengar och att alla kommer gilla en , men det finns alltid konsekvenser. Vi säger du får fame men du gillar egentligen inte ditt yrke. Vad gör du då?
 Tänk om man förlorar sig själv? Jag ser många som förlorar sig själva när dem har så mycket pengar eller går in i något dem inte gillar bara för uppmärksamheten. Jag har också tänkt och tänkt om allting.  Jag tror att varje människa berör i denna världen. Oavsett om vi når ut till miljoner eller bara till en person i denna världen. Vad som helst påverkar. Det är en annan sak om man har en dröm som fame följer med och man faktiskt trivs i det. Många som har ett privatliv också. Många bloggare, skådisar, artister som har det. Men är det inte så mycket press? Jag tror att om jag hade fått allt det NU. Så hade jag inte klarat det. Ärligt talat jag tror inte det. Jag tror man får ha ett stark psyke, inte för att jag inte har. Utan att man mår bra och har bra självförtroende och stänger ute allt annat. Men det är så många som oavsett inte klarar av det och begår självmord eller helt enkelt kraschar. Jag vet inte vad jag vill komma fram till typ. Men det jag vill säga är oavsett om du blir känd eller inte. DET ÄR INTE HELA VÄRLDEN. Men har du en dröm, kämpa för den! Jag hade gärna gillat att jobba som skådespelare men inte vara känd. Detta hade jag inte sagt för 3 år sedan. Det finns mer till livet än bara fame. 

Men vi människor vill alltid ha mer, vi människor är beroende av att tyckas om, vi är beroende av uppmärksamhet och beroende av allting. 

Vad är PCOS?

Tänkte skriva om något dem flesta knappt vet om eller inte ens hört talas om. Det är PCOS. Jag har inte pcos, så detta inlägget är inte någonstans relaterad till mig. 
Jag vet att många kvinnor har pcos eller Pco utan s som står för hormonrubbning. Det är lite förvirrande men jag kommer lägga upp det så bra som möjligt. Anledningen till detta inlägg är för att jag vill prata om detta då jag vet att många säkert har dessa problem men inte vet om eller inte förstår. Vissa har knappt hört ordet PCOS. Så nu är det dags för er att förstå vad det är, för det är viktigt!

Vad är Pcos?
Ja , vad är det? Det är när en kvinnans äggstockar blir fulla av små vätskefyllda blåsor alltså cystor. Om man bara har detta så kallas det för PCO. Men har man en hormonrubbning så är det PCOS. Vad är skillnaden? Hormonrubbningen gör så att man har ingen mens eller för lite samt långt emellan. 

Vad innebär det?

Det innebär att man får symptomer som akne, mer hår på kroppen, man går upp i vikt. Men!! Det är inte så för alla. Vissa går inte upp i vikt men kan ha pcos/pco. Det enda jag kan säga är att om man är överviktig så förvärras pcos. Man kan aldrig bli fri från det men man kan bli så pass frisk att man inte har några äggblåsor och mår relativt bra. 

Men vad händer med kroppen då?
Jag tänkte förklara lite kort och det är att man får cystor och utebliven mens samt vissa går upp i vikt, blir mer behåriga, och får akne.
Man vet inte varför det är så att vissa kvinnor drabbas men det är ganska vanligt att många har just detta problemet och kan vara ärftligt. Vissa tappar även hår på huvudet.

Info & Vad jag tycker:
Jag glömde skriva att man kan få hjälp med olika mediciner, tex för att gå ner i vikt, eller använda ppiller så man får mens och för att det ska hjälpa akne osv. Samt att man ska äta hälsosamt. Det är de viktigaste när man har pcos/pco. Att äta rätt. Allting med socker förvärrar det, allting med fett förvärrar pcos. Finns en sida HÄR. där dem beskriver vad man kan äta för att göra sin PCOS bättre. Ett tips DRICK MYCKET GRÖN TE!!!

Jag tycker det är jättedåligt att man måste använda olika mediciner för att gå ner i vikt som jag har fått höra inte är bra alls och man mår otroligt dåligt av dem, samt ppiller...varför är det just lösningen? Den har hormonerna som behövs och sådant men tänk om man inte kan använda ppiller tänker jag. Jag hoppas dem hittar något som är bra som inte bara är ppiller.
Det är inte vilken ppiller man använder utan oftast är det ppillern som heter Yasmine. Eftersom det har alla dem hormonerna som kvinnor med pcos behöver.

Det kanske är ett ganska tråkigt inlägg men jag tycker det är viktigt att skriva om sådant som folk inte har en aning om. För det finns kvinnor över hela världen som har PCOS. 

Har du PCOS/PCO och har några tips på hur du gör det bättre för dig?
Hoppas det hjälpte någon och om det är så att man inte fått sin mens på 6 mån så tycker jag man ska kolla efter doktorn. Det brukar vara första tecken på pcos.


 

Yulin- Hundkött festivalen...

Jag såg på instagram hur någon skrev på olika konton att skriva på att dem ska stoppa festivalen..som dem har i Kina som handlar om att dem tar hundar och katter från familjer, samt dem som har hundar säljer sina egna...man tar även hemlösa och man drar dem hela vägen med rep som är fast på bilen, kokade levande!!! och även tar dem bort skinnet på dem levande...och dem har dem även i små burar, typ 6-8 hundar samt katter i burar..VARFÖR?!?!!? Det är min fråga! Jo det är för att det ska smaka godare..men va?! 
Hur kan man göra så? Och det handlar inte i detta inlägget om hundar i sig, varför dem äter hundar. För det tänker jag skippa i inlägget då jag kan skriva ett helt A4 sida om varför det är så normalt för dem flesta i Kina och andra länder. För mig är det bara sjukt!
Det jag stör mig mest på, som gör mig förbannad är att dem torterar dessa hundar...
10 000 hundar torteras för en enda anledning...för att mätta magar på människor...för det är en tradition? Vad jag förstått. Hur kan man vara så brutal? Jag har sett bilder..och om ni är känsla så sök inte. Men ni kan kolla HÄR

Jag vet inte om dem har stoppat festivalen...men det ska pågå idag..Tisdag.
Jag måste säga att det är viktigt att skriva om att det finns många i Kina som är EMOT detta. Som ni ser i artikeln så är det många aktivister emot detta. Och det är vad jag hatar när media skriver om detta..eller egentligen stör mig på folket som tror att alla är likadana bara för att det står att det är i Kina. Det betyder inte att alla där är för detta...Det borde vara en självklarhet att man förstår att det finns för och emot detta. Exakt likadant när folk väljer att äta griskött och vara emot det. eller kött överhuvudtaget. Sånt finns överallt. 

Jag mår bara dåligt..och känner bara hur arg jag är..känner mig så maktlös och det är det man känner när man läser sånt här. Men jag tänkte, vi kan göra något tillsammans och skänka pengar till djuren världen över, och till olika organisationer som hjälper djuren och jag önskar det fanns ett bättre sätt att hjälpa till.
DOCK KAN NI SKRIVA HÄR UNDER FÖR ATT STOPPA DET. ( men som sagt vet inte om det är försent, men gör det ändå!) Klicka in HÄÄÄÄÄR 

Här kan ni se videon. Är du känslig, så kolla inte!

 

När föräldrar inte vill släppa taget..

Jag har lärt mig en och en annan sak i mitt liv. En av sakerna jag har fått lära mig har varit att även om man känner på ett visst sätt och vet att man kan så måste man bevisa det för vissa för att man ska tro en.
Jag har tidigare skrivit att jag har överbeskyddande föräldrar. Och då menar jag extremt. Det är aldrig bra med för mycket eller för lite. Mellan hade nog varit perfekt. Men iaf när jag var 17 år så försökte jag prata med dem om olika saker. Dem trodde inte mig att jag skulle klara vissa saker jag idag kan klara av.
Jag pratade med en vän om detta för inte så längesen och hon har exakt samma problem som mig, även idag har på små saker.
Det enda jag sa till henne/honom, du måste bevisa för din familj att du är vuxen för att dem ska se dig som det.  Man måste bevisa för andra att man är seriös, att man kan klara av saker och ting för att man ska tro på det. Man kan inte bara prata om saker och ting. Man måste bevisa det.

Och som förälder som inte vågar släppa sitt barn göra saker och är översbeskyddande, hur löser man det då? Jag kan inte prata för alla. Men kan prata för mig och min erfarenhet. Det enda jag visste var att jag ska bevisa för dem att jag kan hantera saker som vilken vuxen människa ska.
Nu är det faktiskt jag som har all ansvar för allting när det gäller mig själv.

Mina föräldrar har varit så överbeskyddande att dem följde med mig till läkaren, dem följde med till nästan allting som en vuxen människa ska klara av. Även en tonåring i vissa fall. Och det gjorde så jag inte vågade göra något själv, så dem var ibland tvingade att följa med. Så det var inte bara dem som ville det utan jag också tillslut. 
Jag kunde inte gå till en läkare själv för två år sen, jag kunde inte ringa och boka tid, jag kunde inte betala mina fakturor, jag kunde inte göra något själv.  Jag förlitade allting på mina föräldrar. Det är sjukt dåligt att göra så. Hur läskigt det än är för mig att prata i telefon ( alltid varit så som ung) så gör jag det nu. Jag tvingar mig själv och allting blir enklare med tiden. Dem ser mig mycket mer vuxen än hur jag var innan.

Jag tror att om jag flyttar till en studentlägenhet, så kommer dem tro på att jag kan klara det galant. Men om det hade varit för 2-3 år sedan. Hade dem inte ens låtit mig för hade trott att jag inte skulle klara mig, FÖR JAG INTE BEVISAT DET.

Detta är bara små exemplarer som jag skrev här. Det finns 1000 listor att fylla i om vad man kan bevisa att man kan klarar själv. Jag tycker att känner man att föräldrarna inte kan förstå en , eller inte tror på att man klarar sig själv. Får man ta tag i det och bevisa det.

För oavsett hur redo man är eller inte. Man kan klara av det mesta i livet.

Sedan förstår jag om man har olika förutsättningar , vissa har social fobi och behöver hjälp och andra faktorer. 

Hoppas ni förstår min point :)

Jag är fortfarande på väg framåt, har en hel del kvar som jag ska bevisa ^^ Låter sjukt men det är min verklighet iaf.
Det är så det är för vissa. Och berättar hur det är för mig.  

Vad ska man blogga om?

Har funderat mycket angående det här med bloggandet. Har bara känt hur all inspiration har försvunnit. All lust. Jag har ingen aning varför. Det gick så bra för mig men det har blivit sämre. Jag vill försöka skriva saker som intresserar er. Men vad är det men vill se?
Och jag har märkt att jag bara har lyxiga bilder..vilket inte har varit meningen heller. För det är inte vad min blogg handlar om, att skryta eller så. Men jag har satsat mycket på min instagram och det går så bra! Får omkring 5-6 följar per dag. Jag saknar den här känslan av att samarbeta med företag och göra inlägg tex om mina åsikter och tankar samt veckans blogg. Men nu känns allting så...omotiverande. Om jag skriver ett inlägg är dem oftast halv dåliga pga att jag slarvar för mycket med språket, De är typ ett  inlägg per dag har jag märkt..kommer det sluta med 0 inlägg? Det vill jag ju inte..jag har lovat mig själv att jag ska försöka ha denna bloggen i mer än ett år. Sen skit samma om det går bra eller dåligt. Det är för att det är kul. Men senaste tiden har det bara känts som press. Inte för jag har värsta många följare..eller att det är ett jobb. för det är lång ifrån. Utan mer att jag inte vill besvika ni som fortfarande klickar er in här. Och jag vet det är några som faktiskt visat uppskattning över denna bloggen. Det är också en av anledningar till varför lilla delen av mig skriver inlägg varje dag. Jag ska ta tag i bloggen. Det är såna här tråkiga inlägg som man behöver skriva sedan faller man bort men det tänker jag inte göra! Jag ska ge allting. Så fort jag är klar med skolan och allt det privata i mitt liv lugnar sig. Det roliga är att jag hade en superbra vecka för 2 veckor sedan eller en vecka sedan..nu är allt bara kaos? 
Men så är det..livet är inte dans på rosor hela tiden som man brukar säga.