LaraLucy

''If someone shows you their true colors, don't try to repaint them''

Jag har alltid trott och tycker än idag att man inte definieras av sina handligar. Men ens handlingar har en stor del till vem man visar att man är. Jag har inte varit en ängel genom åren. Och det har ingen. Jag har gjort mina misstag. Men den största misstaget någonsin är när jag varit blind och trott på människor. När jag trott att dem har en god hjärta, trott att dem kan förändras och förbättras. När jag trott att det kommer bli bättre. För jag hade gjort allt för mina vänner och dem jag älskar. Men nej..så är det inte. jag har varit blind och trott att alla är som mig. Förlåter och gör sitt bästa. Jag har jobbat med mig själv i så många år. Jag har även tvingat mig själv göra saker för att förbättra mig själv för mig och andra. Jag har utvecklats, jag har kämpat. Det värsta i det hela när man har gjort allt detta helt själv. När man gjort allt detta och andra fortfarande är skit. 

Jag är så glad över att jag har gått på gruppterapi. jag hade aldrig lärt mig själv att ta hand om mig. Att värdera mig. Att inse att jag är så mycket bättre. Jag tänkte för 6 mån sen aldrig att min framtid över huvudtaget är ljus . Allt var hopplöst. Men under dessa 6 mån fick jag tron och jag fick hopp. Jag började tänka att Jag vill ha en framtid där jag är lycklig, där jag har det bra, där jag uppfyller mina drömmar, där jag kan om 20 år säga. I made it. Jag tycker det är så många i min omgivning som är skit. No offence mot någon som tar illa upp. Men ingen nästan ingen i dagens läge beter sig vuxet.
Vad är vuxet? att flytta in tillsammans med någon? Få barn? Resa runt osv?

Att vara vuxen enligt mig är mer än bara tillgångar. Mer än bara att man kan tjäna pengar, och ha lite barn.
Nej att vara vuxen för mig är att stå upp för sina bra och dåliga handlingar, att jobba med sig själv. Att ta tag i sig själv. Att kunna gå vidare med sitt liv. Att våga göra saker, att älska någon så man nästan dör och kan göra vad som helst för personen. Att bli mogen, genom att kanske utveckla sig, kanske gå klart skolan eller göra något för sig själv. Att vara med människor som är vuxna. Och menar inte det här med status. För jag ser många som leker vuxna men knappt är i hjärnan. Som kan inse sina fel, som kan behandla en som man själv vill bli behandlad. Som kan göra allt för andra för man hade gärna velat se dem lyckliga inte för att vinna på det.
För många som är själviska och egocentrerade. Gör saker bara för att dem ska få något tillbaka.

Är jag den enda i denna värld som blir lycklig av att se dem man älskar glada eller lyckliga ? 

Vad har hänt med människor??? Vad är frågan...

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas